Eftersom vi under gårdagen hade köpt en 24-timmars biljett så passade vi på att åka spårvagn till stationen. En oerhört lång sträcka på 1 hållplats. Lika långt till stationen som att gå till hållplatsen typ :-D Den som tittar upp i luften ser även trådbussledningar. Dessa används inte längre, då trådbusstrafiken är nedlagd sen 2015. Om den återupptas återstår att se...
Väl framme på station köpte vi biljetter och kolla runt lite. Biljetter var inga problem att skaffa, personen bakom biljettdisken (ingen lucka här) kunde engelska och var väldigt hjälpsam på våra konstiga vägar vi ville åka. Efter biljettköp tog vi en titt runt stationen, och en Ukrainsk sovvagn stod uppställd. Vet inte om detta blir en vanligare syn här, men sen tidtabellsskiftet är nattåget till Ukraina indragna på sträckan mellan Košice och Prag/Bratislava. Det blir alltså byte här för den som vill resa till Ukraina. Istället kan påpekas att en ny resmöjlighet skapades vid tidtabellsskiftet, en kursvagn Wien-Kiev.
Sida vid sida står de, Regiojet till Prag och ZSSK till Bratislava. Vi tar det senare tåget. De erbjuder nämligen frukost. Men vi återkommer nog till det ämnet!
Som sagt var, frukost ombord lockade mer än att pröva det privata alternativet denna gång.
Framme i Štrba, lite smått sena, så det blev bara en snabb bild här för att hinna med bergbanan upp i berget.
Efter en fullsmockad tur med bergbanan, så kom vi fram till nästa byte, Štrbské Pleso.
Efter en väldigt fin tur, väldigt vacker utsikt längs sträckan, kom vi fram till Starý Smokovec. Härifrån går järnvägen åt 3 håll, Štrbské Pleso, där vi kom ifrån, Poprad-Tatry, och Tatranská Lomnica, dit vi ska. Vi får byta tåg för att ta oss dit.
Lägligt nog passade det tidsmässigt bra för öl- & lunchuppehåll, så vi gick till restaurangen som ligger precis bredvid stationen.
..och en bild på lunchutsikten såklart!
Min plan var att åka smalspåret ner till Poprad-Tatry, men eftersom ingen av oss åkt en sånhär så passade vi på att göra det. Känns väldigt smått med 2+3-sittning i en sån här liten motorvagn!
Man kommer dock inte så långt, och redan i Studený potok får man byta till tågen på sträckan Plaveč - Poprad-Tatry. De flesta tågen vänder dock i Stará Ľubovňa, och det är bara nåt tåg på helgerna som fortsätter hela vägen till Plaveč, som är gränsstation till Polen. Inga passagerartåg passerar dock gränsen längre.
Sedan kom det andra tåget (som inte gick att få nån bra bild på) och vi kom fram till Poprad-Tatry till slut. Det passerar en del godståg här, så det är en spännande station på så sätt om man vill fotografera sådana. Här en bild på ett godståg, med dubbellok modell 131.
Ett lokaltåg från Svit till Košice. Vi tar dock inte lokaltåget tillbaka till Košice.
..utan vi tar det vi skulle återkomma till! Regiojet. Ankom 8 minuter sent, och bromsa in rätt hårt. När vi klev ombord låg alla bestick på golvet i serveringskupén.. Annars var det inge fel på resan, det bjöds på vatten och jag tror även varm dryck bjöds de på om man ville ha. Oerhört mycket personal dock, och ingen som kollade biljetterna, samma system som MTR Express kanske?
Vi åker dock inte hela vägen till Košice, utan hoppar av i Kysak. Utropet gjordes cirka 30 sekunder innan vi stanna, även denna gång riktigt hårt.
Anledningen till att vi hoppade av i Kysak var för att försöka fota godståg (tänkte dock inte på att mörkret kom ganska snabbt så det blev inte så lyckat) och att åka dessa motorvagnar, som fortfarande används i denna del av Slovakien.
Tåget vi åkte med, var lackat i en äldre färgsättning. Framme alltså! Och nästan slutåkt för dagen.
Men innan fortsatt resande så är mat oerhört gott. På översta våningen på station i Košice fanns denna restaurang, och till helt OK pris.
Vart skulle vi då? Jo, till Budapest! Men inte för att besöka staden (i mitt fall), utan enbart för att flyga hem igen. Morgonen därpå gick nämligen mitt flyg vid 12-tiden. Resesällskapet stannade kvar ytterligare en dag.
Tanken var att digga lite M3 dagen därpå, innan mitt flyg skulle gå. Och vad är det då? Jo, då är såklart hela M3 ersatt av buss.
Och därmed är det väl även dags att avsluta denna berättelse. Hoppas läsningen och bilderna varit intressanta!
Men sist och minst, hur vi rest i denna del:
