Denna dels resplan. Sista dagen i Ungern, alltså!
Dagen började med en rätt tidig uppstigning, runt åtta skulle jag ta tåget på bana 113 från Nyírbátor till Nyíregyháza.
Från gångbron över spåren kunde jag se pensionatet jag bodde på. Frukost ingick i det låga priset på runt en hundralapp. Plus att servetter stod fint uppdukade bredvid sängen. Antar att det var sånt var vanligt där, med tanke på ljudet jag fick somna till...
Bangården i staden.
Resan mellan Nyírbátor och Nyíregyháza tog någon timme, trots den rätt korta och raka banan. Trafiken verkade utföras med motorvagnar av typen 127, som är ombyggda 117-motorvagnar med lite komfortablare inredning och tidigare kallad "InterPici". Numer går de som vanliga lokaltåg utan extra avgift.
Framme i Nyíregyháza tog jag sikte på smalspåret, och dessa bangård. Många fordon står fortfarande uppställda där, men kom inte närmare än såhär då det verkade förekomma nån verksamhet på området, och fick inga bilder på vagnarna som stod längre bort. Det kraftiga motljuset var inte riktigt min vän här.
Stationen i Nyíregyháza är rätt modern och fin, som vi såg i någon del tidigare. Även smalspåret har en rätt modern och fin plattform, även 10 år efter trafiken lades ner.
..och även skylten till plattformen inne från stationshuset sitter kvar!
Tanken var att åka ner till Debrecen igen, men tåget jag skulle ha tagit därifrån, för att hinna med tåget till Banreve var sent, så fick istället spendera lite extra tid här, och kolla på de tåg som kom&gick.
En nyupprustad CAF-vagn, Bmz 21-91. Dessa har fått den nya IC+ färgsättningen.
Ett ellok modell modernare, ett Traxx-lok, hos MÁV kallat 480 rullar in till plattformen.
Stort persontåglok (H-START är alltså MÁV's persontrafikbolag) med godståg.
Och så kom ett likadant lok med ett persontåg. Men nu ska jag hoppa på något tåg till Miskolc, och äntligen få utnyttja mitt 1 klass-interrailkort!
Personvagn typ Apee 10-44, ombyggd från äldre vagnar på slutet av 90-talet och uppfräschade interiört rätt nyligen. Någon kaffeservering med godbit fanns förstås inte, och inte heller en restaurangvagn...
Tur jag inte skulle så långt, utan hoppade av i Miskolc för att invänta tåget till Banreve. Under tiden blev det lite tågfotografering.
Loktåg modell kortkort! Nää, det hängde lite fler vagnar efter, men de gömmer sig bakom vagnen.
Och ytterligare ett lok av typen 630. Loken är byggda på 80-talet, med två prototyper byggda redan i mitten på 70-talet. Tillverkaren är Ganz–MÁVAG, och loken kallas lokalt för "Gigant".
Efter en stund vid stationen var det dags att inta diggarplatsen längst bak i släpvagnen på tåget till Banreve. Sträckan från Miskolc till Sajószentpéter är dubbelspårig, och elektrifierad. Elektrifieringen fortsätter dock en station till, till Kazincbarcika. Går något tågpar per dag till Kazincbarcika som går med eltåg, i övriga fall fortsätter alla tåg till Ózd, och dessa går med motorvagn 117+efterhängare i normala fall.
I Banreve, som en är järnvägsknut med järnväg i 3 riktningar, men bara två med persontrafik krävs riktningsbyte för alla persontåg till Ózd. Vi kommer från spåret rakt fram.
Enligt Vagonweb går tågen normalt sett med motorvagn i var ände av släpvagnen, men här fick den ensamma motorvagnen göra rundgång för att fortsätta till Ózd.
Banreve är alltså en gammal järnvägsknut, och gränsstation mot Slovakien. Hade motorvagnen fortsatt en kilometer till hade den kommit in i Slovakien, och till stationen Lenartovce. Men sån lyx ska vi inte ha det, utan det får bli en promenad!
Minnen av en större tid...
Ensam släpvagn.
Tom väntsal...
..och slutsålt på biljetter...
Så vi tar och kilar vidare, till grannlandet... Ännu återstår några dagar utomlands innan jag får åka hem.