Desiro-tillgången var oturligt nog god, så vi fick inte åka gammal motorvagn mellan Oradea och Arad. Resan i 3 timmar var mao inte så rolig...
Men i Chișineu-Criș kunde vi beundra en 78-motorvagn. Den är byggd runt 1939(!) och går i ordinarie trafik. Den stod här och väntade på att avgå som en morgontur till Arad dagen efter.
Nåja, till slut kom mötande Desiro-tåg och vi kunde äntligen fortsätta resan mot Arad.
Mörkret lägger sig, och vi har till slut ankommit till Arad och letar upp boendet vi ska bo på. Jag har tidigare bott på Pensiunea Johanna, men i brist på 3bäddsrum blev det denna gång på Pensiunea Bella, som drevs av en jättesnäll trevlig gammal dam! Tyvärr kunde hon bara franska, men eftersom vi hade en rumänsk person med oss gick det väldigt bra att göra sig förstådd.
På väg till Järnvägsstationen i Arad undrade man lite var man faktiskt hamnat... ;)
Dagen efter blev det lite spårvägsåkning, Arad är ju en fantastisk stad för den spårvägsintresserade och Düwag-älskaren. Denna spårvagn har ett förflutet från Essen och kom till Arad 2001.
Spårvagnarna i Arad håller ett hyfsat fint skick, och är inte på nåt sätt äckliga tycker jag.
Tog mig sedan till Sere, för att kolla in backvändningen där.
5 min senare dags att åka tillbaka till centralare delar och möta upp polarna för lunch, med en spårvagn från Innsbruck (och dessförinnan Bielefeld). Den kom till Arad 2008.
Efter lunch kunde vi njuta av en åktur i Arads nyaste och lokaltillverkade fordon. De verkar väldigt stolta över den! Tillverkad av Astra i Arad.
Sedan togs en tur med linje 6. Fö enda vagnen jag sett i Arad med fungerande nummerkruka.. ;) Vagnen har ett förflutet i Essen, och kom till Arad 2001.
Rumänien kryllar av herrelösa hundar, och mitt i spöregnet började denna ströva omkring medans vi väntade på spårvagnen...
Till slut kom dock vagnen och vi kunde gömma oss från regnet :-D
Som överallt i Rumänien ser man kyrkor.
Vi tog oss sen ut till C.E.T (Centrala Electrică de Termoficare), som tillverkar el och värme åt Arad. Det går några få turer på morgon och eftermiddagarna hit. Hur länge till trafiken lär pågå är en annan fråga.. En person hoppade av och försvann från spårvagnen vi åkte med.
Passande nog dök även ett IR-tåg mot Oradea upp medans vi väntade på nästa spårvagn.
Till slut dök den upp, och vi kunde återigen infinna oss i värmen.
Nästa intressanta sträckning i Arad är interurbanlinjen till Ghihoroc. Tyvärr slutar den sen runt 1991/92 här i Ghioroc och spårvagnarna får triangelvända här. De vagnar jag åkt här har varit lite speciellt inredda med bla gardiner och mer bekväma säten.
Notera även växelspettet i kopplet!
Sedan blev det lite mindre bilder tagna, och tidig sänggång. Dagen efter innebar tidig uppstigning...
Klockan är runt 5:20 (Rumänsk tid, 1h före oss), och det är riktigt lugnt. Första spårvagnen har ännu inte gått, och vi hade tur att det ens fanns en passande spårvagn.
En utryckning från vagnhallen svänger in mot Billa.
Vi fick dock, för första gången åka en Tatra i Arad. För att enklast ta sig till stationen i Arad från där vi bodde åker man linje 17/18 och byter vid Uzina. Åker man från stationen åker man däremot linje 7 och byter inte...
Med dagens första tåg har vi tagit oss till Timisoara Nord, och ska åka vidare med Rumänsk Desiro till Vršac i Serbien.
Det här med tiden var inte lätt dock... :-D
Sedan väntade vi, och väntade... Inget hände, och ingen information fick vi!!!!! ;);) Var tvungen att fråga någon ombord om det verkligen var tåget till Serbien, men det var det. Jag tror vi väntade på ett nattåg, för när det ankommit avgick vi, runt 30 min försenade. Bytet i Vršac var på 1 timme. Det borde vi klara..
Efter en lång gränskontroll rullade vi från Rumänsk gränsstation ytterligare 20 min sena... Skulle vi hinna var frågan? Självklart inte. Vi kommer till Vršac och ser tåget till Belgrad avgå precis bredvid oss. Många skulle vidare, men vänta gjorde det inte.
Så istället fick, efter tips från två yngre tjejer som också skulle till Belgrad att ta bussen. Vi skulle bara förlora någon timme i Belgrad (att vänta på nästa tåg var tyvärr uteslutet, då skulle vi ha kommit till Belgrad väldigt sent). Spårvagnskunduktören ser dock nöjd ut ändå!