Vi tog och åkte lite typisk polsk spårvagn, Konstal 805Na (smalspårsvarianten av 105Na). Här i originalutförande.
Och med originalinredning! Fint ska det vara.
En annan med likadan, både inne och ute. De gick vad jag minns alltid kopplade, med samma vagn bakom hela tiden (plockad på delar från hela förarplatsen har jag för mig den bakre vagnen var också).
Efter några byten, en promenad så hamnade vi på en av Lodz alla stationer. Lodz har rätt många, denna heter Lodz Chojny. Huvudstationen heter Fabryczna, men vissa fjärrtåg stannar bara vid Widzew, som tex. Sebastians tåg som han kom med senare på kvällen. Efter ett telefonsamtal och biljettköpshjälp åt Svensken som var på väg hit så tog vi oss till en annan station i Lodz, Kaliska.
Vid Kaliska-stationens spårvagnshållplats var majoriteten av vagnarna moderna. Här en Pesa-vagn modell nyare, N122NaL, byggda 2015-2018, i 34 exemplar. Väldigt fina!
En Pesa-vagn modell äldre, 122N. Byggda 2007 i 10 exemplar. Inte lika snygga.
Och en för Polen ack så typiskt upprustad Konstal-vagn. Dessa verkar det finnas 71 stycken av.
En bild av tåget jag skulle lämna Lodz med imorgon. Jag hade hoppats på en sunkig gammal EN57 i original, men såklart var det en upprustad variant, både här, och under morgondagen.
Lodz Kaliska är en rätt intressant station, som jag förstått det var den tänkt att bli någon form av huvudstation för staden, med många förberedda plattformar som inte används nu, och ej färdiga broar, se tex. satellit-bild från Google här. Den bro som syns övervuxen har aldrig använts om jag förstod mina efterforskningar jag gjorde när vi var där.
Dess blädderskyltar är verkligen coola, titta gärna på denna YouTube-film om just dessa i Kaliska! Finns med engelsk textning.
Nåja, det var dags för oss och möta upp Svensken, och efter vi lyckats springa om varandra ett antal gånger hittade vi en spårvagn som skulle ta oss till ett köpcentra för att äta! Fördelen med Foodcourt är ju att var och en får välja!
Efter en god måltid tog vi oss ut på ännu fler diggaräventyr med vår nyankomne vän. Vi tog en tur ut till Pabianice, den nu enda kvarvarande interurbanlinjen i Lodz. Den ska upprustas så småningom... Men gick mest upprustade Konstal-vagnar iaf! Föraren kom emot oss strax efter, men han ville bara jag skulle mejla bilden till honom. Tyvärr försvann mejladressen i flytten här hemma...
Sedan tog vi lokaltåget, här kallat LKA, in till Lodz igen. Våran dygnsbiljett gällde inte där, men som tur var sålde de biljetter ombord!
Och det var då även dags att möta upp den sista som skulle komma, Sebastian. Hans tåg gick inte in till Fabryczna, så vi fick åka ut till mitt i ingenstans och möta upp honom, vid denna nyligen upprustade station.